Goda råd.
Kunskap = Färdighet = Erfarenhet.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Rast under turen.
Bestäm vilket tempo ni ska ha på turen och när ni ska rasta, det är skönt att veta när man ska vila, dricka och äta.
Punkterna nedan kan genom föras i såväl dåligt som bra väder.
- Bygg ett enkelt vindskydd av snö eller sätt upp en vindsäck för att komma undan kylande vindar. Förstärk klädseln.
- Drick varmt.
- Kontrollera varandra, vita fläckar och allmän kondition.
- Ta beslut om och hur ni ska fortsätta, gå igenom på kartan vilka alternativ som finns.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Turskidor.
När du ska gå på tur med ryggsäck eller pulka, både på led och i obruten terräng så är det turskidor du ska använda. En turskida bör ha stålkant för att underlätta åkning utför, på skare samt skrå åkning. Skidan bör vara minst 5-6cm bred och 15-30cm längre än dig själv för bästa bärigheten i lössnö.
Desto bredare skida ju kortare skida kan man använda. När du ska välja skidor så tänk då också på hur mycket din ryggsäck kommer att väga, och testa spannet på skidorna utifrån det.
Du ska kunna dra ett papper under spannet när du står på skidorna med packning på, när du trycker till så ska papperet fastna.
Stavar.
En bruten stav kan ställa till med stora besvär, därav måste hållbarheten på stavarna vara av hög kvalitet.
Stavarnas längd är lite individuellt, men de bör räcka upp till armhålan. Trugans storlek varierar men i desto mer obruten terräng du ska färdas i desto större bör den vara för att ge bärighet i djupsnö.
Stavarna bör ha en utbytbar truga och en spets av hårdmetall, för maximalt fäste på is. Handtaget bör vara av ett material som inte leder kyla t.ex. kork eller plast och med justerbara handremmar för passform med olika tjocklekar på vantarna.
Bindningar.
För turåkning finns det två olika sorters bindningar, kabel och tåbindning.
Kabelbindningen är mycket säker i sin funktion och vanlig vid längre turer, expeditioner samt när det är mycket utförsåkning.
Tåbindningen är enkel i sin funktion och lätt att använda, den lämpar sig bäst vid turer på led. Samt kortare turer i obruten terräng som inte är allt för kuperad.
Du bör även kunna fästa fångremmar på bindningarna då en tappad skida nedför en fjällsluttning kan vara svår att återfinna, och det förutom vilken skada en tappad skida kan ställa till med.
Pulka.
Vid längre turer är en pulka ett mycket bra alternativ till en ryggsäck, eller som ett komplement till ryggsäcken.
Många väljer att kombinera en pulka i vilken den tunga utrustningen förvaras, och en dagsäck där ombyte, förstärkningsplagg och fika packas.
Ska du transportera tung utrustning till ett basläger eller en stuga är pulkan överlägsen. Det är betydligt lättare att dra än att bära.
Pulkan är också ett mycket bra säkerhetsredskap då man t.ex. kan transportera en skadad person i den.
Pulkan packas med låg tyngdpunkt och lätt baktung. Man får absolut inte packa för högt, då pulkan kan tippa lättare. Se till att kapellet är ordentligt stängt så att ingen snö driver in i packningen.
Vid pulkdragning i djupsnö underlättar det om en eller flera kamrater spårar framför pulkdragaren så att det blir tre skidspår, då glider pulkan lättare. Ett annat gott råd är att fästa en lina i bakkant på pulkan, då kan en person åka bakom och hjälpa till att bromsa i utförslöpor.
Glöm inte stighudarna, de är nödvändiga vid stigningar genom att draget/tyngden kommer bakifrån och inte uppifrån.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Issäkerhet.
Innan man ger sig ut på isarna ska man skaffa sig kunskap, säkerhetsutrustning och erfarenhet genom att gå en kurs eller ta lärdom av erfarna kamrater.
Isens kvalité och tjocklek mäts enklast med en ispik. Efter lite träning så kan man genom att slå med pikens spets mot isen bedöma dess bärighet.
Kärnis är hård, blank och bildas av att vatten fryser till is på istäckets undersida. En kärnis på 5cm. bär en person med ryggsäck. (150kg.) 10cm. kärnis klarar vikter upp till 500kg. Sötvattenis anses hållbar för en skridsko-åkare när den är 5cm. tjock.
Snöis har en mer osäker hållfasthet och bildas av kraftigt snöfall i kombination med kyla. Det öppna vattnet täcks av snösörja som fryser ihop. Snö-isen mjuknar snabbt när det töar och bör vara minst 15cm. tjock för att bära en person. Är det kallt under en längre period så bildas kärnis på undersidan.
Stöpis bildas då ett tungt snötäcke pressar ner isen så att vatten kommer upp genom sprickor och hål. Den fryser från ytan och nedåt. Håll-fastigheten påminner om snöisens.
Hängis uppstår då vattennivån regleras. Isen kan då bli hängande med luft under . Det hörs på det ihåliga ljud som hörs när man slår på eller passerar isen. Isen brister lätt och är inte att rekommendera att vistas på.
Alla isar har svaga punkter, dessa uppstår främst där vattenmassor är i rörelse. Dessa punkter ska man alltid undvika.
- tillflöde.
- avflöde.
- utsläpp.
- avlopp.
- vindbrunnar.
- udde.
- bro.
- brygga.
- vass.
- isränna.
- åmynning.
- bäckar.
- grund.
Vid passage över osäker is.
- Lossa skidbindningar och fångstremmar.
- Ha händerna utanför stavarnas handremmar.
- Ryggsäckens bröstrem och midjebälte ska vara öppna.
Vid passage över osäker is ensammen är det säkrast att ta av sig skidorna och gå till fots över isen.
Om du går igenom isen.
När isen brister:
- ut med armbågarna och skydda ansiktet.
- vänd dig åt det håll du kom ifrån, där vet du att isen bär.
- hugg dig fast med isdubbarna/stavarna.
- ta av dig utrustning om det krävs, försök att lägga upp det på isen.
- gör kraftiga simrörelser med benen och dra dig upp med armarna.
- när du kommit upp på isen, gör dig så stor som möjligt. Fortsätt i liggande ställning och dra dig in tills du nått säker is.
Vilken utrustning ska du ha?
Rätt utrustning av bra kvalité och praktisk träning gör att du känner dig tryggare och mer förberedd, om du eller någon i ditt sällskap går igenom isen. Öva ofta med din utrustning.
Isdubbar.
Ska sitta högt under hakan så att de är lättåtkomliga.
Visselpipa.
Används för att påkalla uppmärksamhet.
Ispik.
Ska finnas minst en i varje grupp.
Livlina.
Ska alltid placeras utanpå ryggsäcken och vara lättåtkomlig.
Ombyte.
Förvaras vattentätt i ryggsäcken och blir då flythjälp om du går igenom isen.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Färdmeddelande.
Lämna färdmeddelande som beskriver
- datum.
- färdväg.
- tidsplan.
- vilka som är med i gruppen, ev. barn.
- vilken säkerhetsutrustning gruppen har. (t.ex. vindsäck, spade, mobiltel.+nummer.)
- när räknar ni med att vara tillbaka/framme.
- kontaktperson hemma, namn och telefonnummer till denna person.
När gruppen kommit hem igen, ska färdmeddelandet tas tillbaka. Ansvaret för detta har gruppens ledare.
Ett färdmeddelande underlättar polisen och fjällräddningens arbete när någon saknas, och ger då värdefull information inför ett eventuellt eftersök.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hygien.
Dålig personlig hygien påverkar dig kanske inte på en gång, men på sikt kan det få ödesdigra konsekvenser som t.ex. infektioner, hud och tarmsjukdomar.
Vintertid är det ofta svårare att sköta sin personliga hygien, bl.a. beroende av kyla samt bristen på lätt tillgängligt vatten. Ta alla tillfällen i akt för att sköta din personliga hygien.
- Tvätta (raka dig.) före vilan, detta för att hudens eget fett ska hinna återbildas. (3-4tim.)
- Tvätta händerna efter varje toalettbesök.
- Tvätta fötter, strumpor och underkläder så ofta du får tillfälle.
- Tvätta underlivet när du har möjlighet.
- Tvätta hela kroppen minst en gång per vecka.
- Borsta tänderna varje dag.
- Använd inte hudsalva i ansiktet vid vistelse i sträng kyla. Svett under lagret av hudsalva kan orsaka kylskador.
Det krävs vård av utsidan för att insidan ska fungera. På sommaren när vi svettas får bakterierna näring, de har de bästa förutsättningar mellan +20-+40grader och påverkar då hudens ytskikt.
Minskad motståndskraft mot yttre påfrestningar yttrar sig då som t.ex. skoskav, ljungeld, sår i ljumskarna, kring armhålor etc. Det beror på friktionen hud mot hud i kombination med fukt, värme och dålig hygien.
Åtgärder man bl.a. använder sig av är då
- Ventilation, gå med öppen gylf om det är varmt. Skölj med kallt vatten och lufta ofta.
- Gå med öppna benlås för maximal ventilation.
- Skorna luftar du lättast genom att bära sockar som når högre än kängskaften. Skifta sockor och sulpar med ca. 4tim. mellanrum, för att inte fukten ska stanna kvar i kängorna.
- Skydda med kompresser, tills du kan lindra med t.ex. talk, potatismjöl.
- Tvätta ansikte, händer, armhålor, underliv och fötter varje dag. Händerna ska naturligtvis tvättas före varje måltid och efter varje toalettbesök.
- Tvätta hela kroppen eller bada minst en gång i veckan.
- Borsta tänderna varje dag.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Något att tänka på inför en fjälltur.
När man planerar en fjälltur, använder man sig av en"färsk" fjällkarta för att leta upp lämpliga färdvägar, övernattningsplatser och alternativa färdvägar som man kan ta till i händelse av eventuella skador eller sjukdom.
Det är lätt att planera in för långa dagsetapper i början av turen, lägg in kortare etapper i början. I slutet av turen när ryggsäcken/pulkan blir lättare kan man öka längden på dags etapperna.
Långturer bör innehålla någon vilodag/reservdag för dåligt väder eller reparation av utrustning.
Erfarenhet och kunnande spelar också stor roll, planera färden utifrån den minst erfarne i gruppen. Det är bättre att ta det lugnt och säkert på turen än att jäkta efter klockan.
Före turen bör man "gå in" utrustningen och lära sig att använda den på rätt sätt, samt kontrollera att allt är helt och fungerar som det ska. En missad detalj under förberedelserna kan bli ett stort problem på färden. Sommar turen kan ge dig en nyttig läxa, men om du gör samma misstag på en vintertur kan det bli livsavgörande.
Kom ihåg minnes regeln STOP i en besvärlig situation.
- S- Stanna, gör inget förhastat.
- T- Tänk igenom situationen.
- O- Orientera er.
- P- Planera era åtgärder.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Om kylskador.
När vi mår bra har vi en inre temperatur på +37grader. Sjunker den under +35grader drabbas vi av undertemperatur, (hypotermi.) under den kroppstemperaturen är det risk för hälsa och överlevnad. Undertemperatur i armar, ben och hud kan leda till lokala kylskador.
Kylskador kan uppkomma av bl.a. låg ute temperatur, kylig, blåsig, våt miljö i kombination med dålig klädsel.
Man kan förebygga kylskador genom att bl.a. använda mössa, klä sig bra och byta till torra kläder vid behov. Röra sig rätt, äta och dricka rätt.
Kroppen reglerar sin temperatur genom blodcirkulation, svettning och huttring. Det finns t.o.m. ett grönländskt uttryck som:svettas man så dör man.Det låter kanske brutalt, men det finns en sanning bakom uttrycket. Vätska leder kylan från kroppen, och genom att kroppen strävar efter en perfekt temperatur så skickas blodet till huden för avkylning. Du börjar svettas och eftersom detta kräver värme sänks kroppstemperaturen.
Glöm inte att dricka mer på vintern och drick varm söt dryck. Normalt vätskebehov är cirka 3l. Behovet ökar vintertid drick därför 4-5liter per dygn. Kroppen måste värma upp och fukta den torra kalla inandningsluften vilket kräver vätska. Det försvinner också större mängder med din utandningsluft i kallt klimat än i varmt klimat.
Kännetecken för lokal kylskada är att huden blir vit och kall. En stickande smärta som går över i känslolöshet. Vad man då ska göra är att söka lä, byta till torra kläder, dricka någon söt och varm dryck, och tina det skadade området genom att lägga på handen emot kylskadan på ex. näsan eller kinden. Om det är en fot/hand stoppa den innanför jackan i armhålan på en kamrat.
Om 20-30minuters behandling inte hjälper eller om den vita fläcken är hård, känslolös och inte går att förskjuta mot underliggande vävnad är kylskadan djup och ska behandlas av läkare.
Kom ihåg att aldrig gnugga en kylskada.
Lokal kylskada som inte går att tina är en djup kylskada.
En djup kylskada är vit och hård, och ska i första hand behandlas av läkare på sjukhus.
Kan man inte nå någon läkarhjälp inom 2-3tim, iakttag följande
- Börja aldrig behandling av en djup kylskada förrän du är säker på att den kan fullföljas, och att du kan skydda skadan mot återförfrysningunder transport till läkare.
- Om sockorna fryst fast, behandla foten med sockan på.
- Börja behandla den nedkylda kroppsdelen. Bäst är att sänka ner den, eller om möjligt hela kroppen i varmt vatten. (max 40grader.) i minst 30minuter eller tills känsel och rörelseförmåga återkommer.Fyll kontinuerligt på med max 40gradigt varmt vatten, eftersom det kallnar fort.
- Behandlingen är mycket smärtsam, så smärtlindring borde ges. (av läkare.)
- Kylskadad fot får inte belastas, vare sig före eller efter behandling.
- Efter behandling ska personen föras till läkare.
En behandlad kylskada får aldrig riskera en återförfrysning.
En nog så viktig pekpinne att ta till sig, innan man börjar vidtaga åtgärder för en kylskada.
Djup kylskada omedelbart efter upptining.
Djup kylskada dagen efter upptining.
Djup kylskada efter ca 2veckor.
Läkt djup kylskada.
